Järnväg

Senaten beslutade år 1900 att en järnväg skulle byggas mellan Helsingfors och Karis, som skulle bli en fortsättning på järnvägen mellan Åbo och Karis, färdigställd 1899. Byggnadsarbetena genomfördes under åren 1901 och 1902. Till sliprar och stationsbyggnader användes trä från järnvägsförvaltningens marker, och stålräls transporterades med fartyg från England till Finland.

Förutom stationsbyggnaderna uppfördes längs järnvägen även andra nödvändiga byggnader, såsom magasin, banvaktarstugor och vattentorn för ångtågen. Byggnaderna ritades av Bruno Granholm, som var järnvägsförvaltningens chefarkitekt åren 1892–1926. Trafiken på linjen påbörjades år 1903. Resan till Helsingfors tog en timme, medan den tidigare med hästdraget fordon hade tagit cirka sex timmar. Järnvägen påverkade starkt bebyggelsens utveckling längs linjen.

Under Porkala-arrendet 1944–1956 fick tågen först inte passera området, men år 1947 tilläts genomfart. Under resan mellan stationerna i Köklax och Täkter monterades fönsterluckor på tågvagnarna för att hindra insyn i området, och även loket byttes ut helt. Efter arrendets slut, i slutet av 1950-talet, trafikerades linjen endast sporadiskt, men redan på 1960-talet utvecklades olika tågsorter och på spåren rörde sig samtidigt ånglok, spårbussar och från 1969 även elektriska tåg. Den elektriska förbindelsen från Helsingfors till Kyrkslätt var Finlands första, och posten gav ut ett specialstämplat frimärke till dess ära.

Förutom järnvägstrafiken utvidgades även vägförbindelserna under 1960-talet. Jorvaksvägen, byggd på 1930-talet, förlängdes till Munkkulla i Kyrkslätts centrum, och ringvägen från Bemböle i Esbo till Jorvas färdigställdes.